En liten reflektion över statsministerns ansvarskänsla

”Jag företräder bara mina väljare”, sa Sveriges statsminister på TV. Rätt kontroversiellt vill jag påstå. Givetvis är statsministern politiskt färgad. Det är ändå ej rimligt att han på fullt allvar har denna uppfattning. Det är arrogant och nästan naivt att förenkla ämbetet till att ansvara endast för egna väljare. Det vore som att kommunal- och landstingsråden Karl Petersen, Kristina Zakrisson och Monica Carlsson endast ansvarar för de av kommun- eller länsinvånarna som lagt sin röst på deras parti. Det vore likställt med att undertecknad eller min moderate kollega i Luleå kommunen inte alls tar ansvar för de beslut som fattas i kommunfullmäktige, då vi reserverat oss för majoritetens budget.

Det är dock inte förvånande att statsministern gör detta frånsteg från ansvarstagande över alla invånare i landet. Vad annat kan göras då moderaterna länge utgett sig för att vara det nya arbetarpartiet, som snudd nära drivit ”en socialistisk och gemenskapsökande politik? Verkligheten börjar dock bli mer och mer uppmärksammad. Det kan inte ens Regeringen mörka längre.

Under Reinfeldt har klassklyftorna och arbetslösheten blivit större, fattigdomen mer utbredd och människors utanförskap mer märkbart. Hela tiden genom en politik som gynnar de rika och missgynnar de fattiga. En politik som medger skattlättnad åt de med arbete och pengar. En politik som hånfullt pekar finger åt de som inte kvalat in på arbetsmarknaden eller de som kvalat ut från det raserade socialförsäkringssystemet.

I intervjun gör statsministern ett annat märkligt uttalande, som tydligt synliggör hans bristande verklighetsförankring. ”Vi måste arbeta längre för att bekosta den alltmer skenande äldrevårdens belastning på samhällsbudgeten. Istället för att höja skatter.”. Det är uppenbart att Reinfeldt istället för att politiskt agera för att varje skattekrona verkligen går till vården. Vill lura oss att tro att det är en ”solidaritetsmorot” att jobba till 75. Jag tror att det handlar om finansiering av kommande LOV-tvångslagstiftning (lagen om valfrihet i vården). För i övrigt har jag inte hört ett seriöst förslag från statsministern för att stoppa vinsthungrande riskkapitalister möjligheter att”stjäla” skattpengar från vård och omsorg. För han företräder ju bara sina väljare.

Nina Berggård

Gruppledare (v), Luleå

Uppdaterades: 09 dec 2014