DEBATT: Det behövs en bättre minoritetspolitik

Sverige och Norrbotten behöver en bättre minoritetspolitik

Vi har i vårt land en lång och dunkel historia av att försöka sudda ut minoriteter. Tornedalingar i min generation har hört våra föräldrar berätta om hur de i skolan förbjöds att tala sitt språk och använde skyddade vrår av skolgården för att ändå göra det. Försvenskningen såg ut på många olika sätt men en tydlig och effektiv metod var att försvaga språket. Idag jobbar man inte med förbud men kampen för att ha kvar levande minoritetsspråk har blivit allt hårdare. Med en annan politik hade det inte behövt vara så.

Det finns givet lagen om nationella minoriteter att staten ska skydda och främja de nationella minoriteternas språk och kultur. Hur har då den borgerliga regeringen lyckats förhålla sig till detta uppdrag?

Man har halverat satsningen på språkcentra, som är en av de viktigaste motorerna för att hålla minoritetsspråken levande.

Man har sänkt anslagen till kommuner i förvaltningsområden för nationella minoritetsspråk.

Man har halverat anslaget till minoriteternas riksorganisationer, som redan innan sänkningen gick på knäna.

Man har skurit ned anslagen till, de för språkrevitalisering så viktiga, studieförbunden med hundratals miljoner.

Man har skurit ned anslag till länsteatrar och regional scenkonst. Exempelvis Tonedalsteatern och Giron Sámi Teáhter får allt svårare att sprida kultur och språk genom scenkonst.

Alla nedskärningar får naturligtvis konsekvenser för hur Sverige klarar av sitt uppdrag om att främja minoritetsspråken. Europarådet som granskar hur medlemsstater efterlever minoritetskonventionerna ger upprepad kritik till Sverige och under TIDÖ-regeringens mandatperiod har allt starkare kritik riktats mot Sverige. De bedömer att vi inte lever upp till våra åtaganden när det gäller minoritetsspråkens ställning i skolan. Riksrevisionens övergripande slutsats är att statens insatser inte är tillräckliga för att nå målet om att hålla de nationella minoritetsspråken levande.

Det är glädjande att Luleå är en av de kommuner som lyfts som goda exempel när frågan om nationella minoritetsspråk i skolan diskuteras. Det finns mängder med eldsjälar runt om i Norrbotten som arbetar hårt för att deras modersmål inte ska dö ut. Det finns föreningar och kulturarbetare som verkligen bidrar till att stärka minoritetsidentiteten för sådana som mig.

Med en regering som för en bra minoritetspolitik och stöttar alla de här krafterna så hade vi kunnat skapa en fantastisk framåtrörelse. Med nuvarande regering, helt utan ministrar från Norrland, står vi och stampar. Efter 13:e september vill Vänsterpartiet vara med i en regering och föra upp frågor som är viktiga för oss norrbottningar på bordet. De har lyst med sin frånvaro för länge nu.

Mathias Karvonen, gruppledare Vänsterpartiet Luleå